du är som att andas för ♥

varje gång är som den första gång vi sågs,
även om det är över nu
Allting har förändrats men du finns kvar,
allt var svävande men nu så ser jag klart

Du var gammal, jag var äldre och nu sågs vi igen,
gått så lång tid, så längesen
Decennier tillbaks men jag minns det så väl,
varför kärleken brunnit utav olika skäl
Varför jag aldrig släppt det, aldrig gett upp,
trots min väg varit lång, kantats med gupp
Jag har stått utanför din port så många gånger,
så många brev, så många sånger
Minns varje ord, varje rad jag skrivit, en längtan så stor,
minns varje dag jag lidit
Har gått genom livet med en övertygelse,
att jag satt något spår som har haft betydelse
Aldrig besvarad, aldrig tillmötes,
en kärlek så varm, utan den, vilket öde
Från vinter till vår, sen sommar till höst,
trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst
Hjärtan som slår, vi står där vi stod, minns det som igår
Första gången du log,
som om jag snubblade pladask på marken och bara dog

Varje gång är som den första gång vi sågs,
även om det är över nu
Allting har förändrats men du finns kvar,
allt var svävande men nu så ser jag klart

Jag var ung, du var yngre när vi sågs första gången,
rusade förbi mig snabbt på perrongen
Blev hjälplöst förälskad, obeskrivligt tagen,
som om jag låg ner på marken och blev slagen
Betraktade ditt hår när det fångades av vinden,
som att svimma på en bergstopp utav svindeln
Sen den stunden satt jag fast i ett nät, förtrollad,
bunden, tappa hjärtat i knät
Kunde inte tänka logiskt eller sunt,
och för varje sekund som du inte fanns där det blev tungt
Började sakta uppvakta på avstånd med brev,
men det spelade ingen roll vad jag skrev
Du hade inte fastnat än, inte fattat än,
vilken kärlek som fanns att bara hämta hem
Men, efter ett tag det började koresponderas,
mina förhoppningar dom väcktes för att sen raseras
Du flyttade utomlands, någon annanstans,
gav bort din hand till en annan man
Och breven som skrevs dom kom aldrig fram,
men mitt hjärta det brann och min åtrå var sann
Jag gav aldrig upp när du försvann,

långa dagar blev till nätter, sen till år
Varje gång är som den första gång vi sågs,
även om det är över nu
Allting har förändrats men du finns kvar,
allt var svävande men nu så ser jag klart

Nu står du där på gatan, sargad av tiden,
huden är grå, din hållning förvriden
Vill säga nånting men kan inte tänka klart,
känslor bubblar upp utan att tänka tillbaks
Trevar mig fram för att etablera kontakt,
tar tag i din hand, vi brister ut i ett skratt
Det var så längesen, men det finns där än,
för passionen vi kände kommer alltid igen
Har ett hjärta utan rynkor när du slår din takt,
och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt
Aldrig nått fram så jag älskar på avstånd,
nu är det mitt tåg och dags för avgång
Stiga på, aldrig tveka en minut,
för allt som flyger upp måste landa tillslut
Kan inte titta tillbaks trots min vilja är stark,
vi vandrar iväg utan att vidröra mark

Varje gång är som den första gång vi sågs,
även om det är över nu
Allting har förändrats men du finns kvar,
allt var svävande men nu så ser jag klart
Mina minnen höll mig uppe varje dag,
du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann,
långa dagar blev till nätter, sen till år

Längesen- Petter ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0